GALLERIROND hösten 2005


Thomas Ekvall
 
 
 
 

När sommaren tagit slut visar Thomas Ekvall sina målningar på temat badare.

– Det blev höstlika bilder så det stämmer nog bra med sensommar, säger han.

 
 
Vi ser mörka silhuetter av personer som försiktigt kliver ner i sjön och stillsamt njuter av att omges av vattnet. De intensiva bilderna är målade i starka mättade färger, ibland som om det vore en solnedgång i havet.
– Det är massor av tid bakom varje målning, många omgångar och skikt. Därför blir det sån kraftig struktur.
Han använder torr oljefärg och minimalt med lösningsmedel och låter underliggande lager lysa igenom.
Det kallas schumrande färger. Tekniken innebär egentligen att man målat med penselns sida så att den torra färgen lägger sig på topparna av den tidigare färgen.
Han har arbetat med motivkretsen sedan 1998 och har gjort de 19 bilderna i en lång serie som hängda tillsammans efter väggarna ger besökaren ett intryck av ett omgivande vatten.
– Jag har jobbat med dem samtidigt, säger Thomas Ekvall.
– Det är så rent och starkt visuellt att se människor röra sig i vattnet, det är kanske grönt vatten. Det är sån laddning i vattnet, som står för ursprunget.
Figurerna tycks uppträda i grupp och är målade i ett spännande motljus som konstnären hittar i Askimsviken eller längst Hallandskusten.
– Jag har filmat badande i sommar. Tillbaka till naturen, den känslan blir så stark när jag badar. Att gå ner i ursoppan, som havet är.
Men han målar aldrig motivet på plats, bara minnesbilden hemma i ateljén på Smedjegatan.
– Jag ´skissar´ på duken direkt och gör omtagningar, målar över.
Många målningar ger ett intryck av sen kväll eller tidig morgon, där tiden tycks stå stilla, vattnet flyta långsamt och bjuda in till meditation.
– Ibland är det en flodkänsla. Jag var som stipendiat i Grèz vid Loire sommaren 2000. Det var skyltat badförbud men folk badade ändå.
Väl nere i vattnet tycks människorna sjunka in i sig själva. Också.
– Det är en sån stark intensitet i livskänslan när vi är i vatten. Det ger en förhöjd livskänsla, tycker Thomas Ekvall.
Men det är inte bara njutning. I en del bilder finns en underliggande kuslig känsla av att något dramatiskt kan hända.
– Skräcken finns för mig. Jag drömmer om att jag dyker i djupt vatten och känner skräcken för djupet. Skräck för vad som kommer från underjorden, säger konstnären som påminner om kollegan Vera Nilssons ord:
”Det är ett drama i varje bild”.
Thomas Ekvall gick Valand 1978–84.
 
 
JAN BERGMAN