Lars Eje Larsson
Slottet
Partille
13/9-28/9


FRÅN KAOS TILL STRUKTUR, LJUS OCH DISSONANSER 
Lars Eje Larsson vandrar mellan experiment och realism


 

Lars Eje Larsson har sedan 1980-talet varit en konstnär med ett mycket personligt och tydligt uttryck i främst akvarell och grafik. Han har visat sig i hela Sverige och i stora delar av Norden och övriga Europa och överallt har han väckt uppmärksamhet med sin virtuositet, sitt speciella gnistrande ljus och sin generösa pedagogiska hållning.
Trots det tidvis mycket höga arbetstempot till följd av en stor efterfrågan förmedlar hans bilder ändå alltid en friskhet som är resultat av ren målarglädje och en mödosam genomarbetad process.

I höst är han aktuell på Slottet i Partille med nya bilder och senare i vinter blir det Örebro och Norrland.
Lars Eje Larsson är sedan många år bofast i Göteborg. Under en 10-årsperiod pendlade han också till det egna huset  i det medeltida lilla Cabasse i Provence. Han studerade vid KV Konstskola, Gerlesborgsskolan i Bohuslän och senare vid teckningslärarlinjen i Umeå 1977-81 och i många år därefter arbetade han som bildlärare i skolorna och trivdes med att förmedla bildens budskap till en ny generation. Träning i objektivitet och vikten av att vara tydlig och rak med en klar tankegång har senare kommit att betyda mycket i det egna konstnärliga arbetet.



Han började tidigt experimentera med måleri som ett komplement till läraryrket för att få distans till vardagen. Att klargöra uttryck och ständigt testa gränser har lett till att han idag besitter en ovanligt stor bank av erfarenheter, som han handskas med på ett virtuost sätt i sitt eget arbete med bilder. Med tiden har han förfinat sin teknik till ett mycket personligt bildspråk präglat av många variabler och experimentell lust. Tidiga bilder var realistiskt föreställande med natur, interiörer, stilleben och figurframställningar men på senare tid har han blivit mycket friare både i färg och form.
När han i mitten på 80-talet köpte ett sekelskifteshus med stor trädgård i Kungsten ramlade han plötsligt in i en hel värld med föremål och minnen av mänskligt liv, som länge blev hans motivkrets ex husgeråd, verktyg, byggnadsdetaljer och arbetsredskap. Här fanns vardagens och tidens skönhet i koncentrat. I dessa tidiga ömsint realistiska bilder fanns en helt annan ton och färgskala.
På 1980-talet använde jag jordfärger och inte så rena kulörer. Det stämde med den dåvarande motivkretsen, men så småningom tröttnade jag och började leta efter ett annat ljus och ett renare färgspel som kunde tända energin i bilden. Genom ständigt arbete  mot detta mål gled jag gradvis över till andra färger och uttryck, säger Lars Eje Larsson.



I sin ungdom var han intresserad  av både bild och teater och han kanske lika gärna kunde ha blivit skådespelare. Bilder av människor i ett rum berättar om hans kärlek till teatern, till scenen, belysningen och kommunikationen mellan  scenens olika delar. Här handlar det inte bara om en människoframställning utan om ett helt drama, där olika delar i bilden är lika viktiga. Ofta skapas en halvabstrakt värld med människor och föremål inskrivna i ett rum (eller en scen), där rörelse och ljus medverkar i ett spel som ger laddning och dramatik i bilden. Det gnistrar och sjunger om den rena klangen, som bildas i färgmötet. Det infallande ljuset sugs upp av föremålen och återges på nytt som reflexer av ett inre liv.



Dessa bilder fick ett stort genomslag på Sollentunamässan i Stockholm i mitten på 90-talet och plötsligt blev jag överhopad  med beställningar och kommande utställningar av  inköpare och fackfolk inom konstområdet. Den stora efterfrågan ledde till att jag fick arbeta dygnet runt ibland och det blev svårt med familj, planering och logistik. Jag är egentligen strukturerad och disciplinerad i arbetet, men det kan också vara svårt att komma igång och då är det lätt att gripas av panik, när en utställning närmar sig. När jag har jobbat hårt en period måste det också finnas tid för avkoppling annars leder det till utbrändhet. På senare tid har jag börjat lära mig att säga nej ibland.
Det livgivande ljuset har alltid varit det bärande temat i hans måleri och samspelet ljus-färg sprider kaskader av energi ut ur hans bilder. Ibland använder han sig av kontraster och dissonanser i färgen för att undvika det alltför sköna och istället låta det gnissla och skrika till i annorlunda neonfärger. Han börjar alltid med kaos och har ofta ett 10-tal bilder på gång samtidigt med ett visst upplägg eller grund. Därefter bygger han vidare på varje bild som en konstruktion.  Pusslet ska gå ihop på slutet och varje bild har sin egen lösning.
Jag vandrar ständigt mellan det fritt experimentella och det realistiska. Det är roligt att blanda rent och smutsigt eftersom det då kommer fram vissa klanger som förstärker och förhöjer färgmagin. Rent rött mot brunrött lyser på ett intensivare sätt. Det blir också spännande med färger som skär sig lite mot ett i övrigt harmoniskt färgflöde.
 



I sitt ständiga experimenterande och sökande har han ibland gått in i ett helt nytt tema t ex blommor. Det fick publiken att häpna första gången det visades på Galleri Olsson & Uddenberg i Göteborg 2001.  När såg vi sådana blommor senast målade med sådan lycka? Plötsligt fanns en helt ny genomarbetad motivkrets.
Det kan vara tillfälligheter som inspirerar och blommor som motiv är ju nästan tabubelagt. I det här fallet såg jag växlighet och blommor av konstnären Jim Dine, som lyckades göra något nytt av ett gammalt tema. Jag började undersöka blommor med stor nyfikenhet och lärde mig först avbilda dem naturtroget, för att sedan måla dem fritt och experimentellt. Just nu längtar jag efter att gå vidare med ungdomens realistiska landskap och ge dem en ny betydelse. Kanske blir det ingången till ett nytt tema?



Lars Eje Larsson har under många år arbetat som pedagog vid konstskolor, olika kurser och seminarier. Det kräver visserligen mycket energi men det har gett många värdefulla kontakter och hjälpt honom vidare i det egna arbetet. Hans föreläsningar och demonstrationer på akvarellens område drar alltid storpublik och han är aldrig rädd för att lära ut yrkeshemligheter. Med stor generositet visar han hur svårt det är att nå fram till det enkla uttrycket och få bildekvationen att gå ihop.
Jag delar gärna med mig av mina yrkeserfarenheter. Det är ju inte så lätt att måla i alla fall!


GUN HELLERVIK

 
 

090921
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst