GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



FAUST I STORSTADEN
 
Anders Friberg sätter upp Goete
 
 

Manhattan på gobelänger och växthus i glas inramar Faust studerkammare i Teater Tamauers uppsättning av Goethes klassiker.

– Vi försöker koppla ihop Faust med storstaden, den ständiga framstegstanken som finns i de faustiska begreppen, säger regissör Anders Friberg.

 
Trifa Abdulla, Sara Klingvall och My Persson som änglar och Robert Bolin som Gud.
Foto: Jon Liinason
 
– Vi är som hajar som måste röra sig jämt. Som man brukar beskriva den moderna människan. Den eviga strävan, annars så dör man. Utveckling eller död.

Scenrummet är litet men brett.

– Tidigare har vi gästat olika scener och lokaler. Nu känns det skönt att jobba med en begränsning i stället för att välja plats till rätt pjäs.

Och det är inte vilken pjäs som helst utan en av de riktigt stora som gruppen vågar klämma in i den gamla biografen som blev teater. Det är nittonde eller tjugonde uppsättningen sedan starten 1994.

Anders och hans vänner har inte för vana att ta några säkra kort.

– Tematiskt ligger den rätt så rätt för Tamauer.

Individualismproblematiken i grunden. Det är en existensiell pjäs och temat har följt med i våra produktioner, säger han.

– Det är roligt att testa. Det känns verkligen som vi ger oss på något svårt men det är roligt att jobba med utmaningar. Vi är lite faustiska själv, som grupp.

Dramat handlar om individen som kringgår Gud och de värdsliga lagarna genom att ingå ett avtal med djävulen. Det ständiga självförverkligandet blir sitt eget ändamål.

– Det är roligt att jobba med motstånd, fortsätter Anders Friberg som använder Viktor Rydbergs gamla översättning.

– Jag kunde inte hitta någon äldre. Han spärrade in sig i en livskris och höll på många år med Faust. Han kom ut ur den när han var klar. Rydberg översatte för sin tid när vi höll på med svenska på ett germanskt sätt.

– Jag tycker den har schwung. Det är mer tryck i tysk kultur än i engelsk civilisation.

Men gruppen har fått skriva om jättemycket.

– Vi har översatt själva och gjort många överstrykningar.

– Till slut bestämde vi oss för att anlita dramaturgen Göran Nilsson, rektor på Skara skolscen, för några scener som vi hade problem med. Han hade många åsikter och har nyöversatt vissa favoritpassager. Han var jättemycket påläst på Faust.

– I centraleuropa är Faust litteratur som alla stöter på i skolan. Det är deras Hamlet.

Vad handlar Faust om för dig, Anders?

– För mig är det den ständiga oron som Faust besitter. En utveckling till varje pris. Och rastlösheten som innebär att det hela tiden finns större lycka och frid någon annanstans. Det är så igenkänningsbart i vår tid. Det som är NU duger inte.
Fausts sjukdomstillstånd är den mest vardagliga saken.

– Jag har kommit på mig under ett restaurangbesök med min fru att vi diskuterar NÄSTA restaurangbesök. I stället för att njuta. Den sortens moderna inställning sitter som en tagg i köttet.

Idéhistoriker påstår att den faustiska människan föddes vid renässansen. Med framstegstanken, att allt ligger framför oss.

– Då kom frustrationen att vara människa och önska vara människa av Guds like, att stå på ett högre plan och iaktta i stället för att delta i det värdsliga, säger Anders Friberg.

Något som i sin tur kunde leda till ett förakt för det mänskliga och att känna sig instängd i sig själv.

– Kroppen är själens fängelse.

Där föddes individualismen.

– Jag känner mig kluven. Vi är en del av tiden, en del av individualismen. Vi kan känna igen den sortens längtan. Inte minst som teatermänniska måste jag stå och peta och peka på tillvaron.

Faust, som spelas av Peter Zell, är fast i universitetesvärlden efter att ha läst många ämnen. När dramat börjar har han märkt att han inte kommer längre.

– Han fattar inte tingen. Han har bestämt sig för att gå över till magin. Med hjälp av magin och konst som romantiken anser han sig kunna hitta sanningen.

Anders Friberg funderar över hur motsvarigheten skulle se ut idag, när man säljer sin själ till djävulen.

– Idrottsmän som dopar sig? Det är samma sorts vånda. Att sätta sig över de värdsliga reglerna. Till och med i sin egen tanke, när han nått sitt mål kan han säga: ”Jag hade vunnit ändå!”.

I andra akten utspelas kärlekshistorien när han träffar Margareta, som spelas av Sara Klingvall. Mefistofeles görs av Jan Ericson. Scenografi av Torben Kulin. Uppsättningen ges på Hagateatern till 5 november.
 
 
JAN BERGMAN
 
Mångfaldigande och utnyttjande av text och bilder är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.

Copyright text: Jan Bergman