Christina Ringsberg
Tillbaka till naturen
Koppargrafik
Grafik i Väst
27/9-16/10


AVBILDAR DET HON VILL LEVA SIG IN I
 
Christina Ringsberg är engagerad för miljön
 


Vid sidan om bildskapandet är Christina Ringsberg engagerad i miljöklimatet.
– Jag avbildar det jag tycker om att vara i och inleva mig i.

Hon är ´jättekoncentrerad´ på inlevelsen.
– Det är en så långsam process att framställa bilderna rent tekniskt. Även när jag tecknar förelagan måsta det kännas att jag har ´fått till det´ så att jag kan sitta en månad och jobba fram bilden på plåten.
Det enkla och naturnära ger karaktären.
– Jag är alltid en konstnär med små medel. Jag har ingen bil, inga apparater, jag äter egna odlade grönsaker.



Hon bor i Mölndal med poeten Björn Berglund som har ett hus i Småland med en trädgård där hon kan odla.
– Jag har verkstad i samma hus och kan jobba när jag vill. Jag arbetar i svartvitt. För mig är koppargrafik svartvitt även om det går att göra i färg. Det finns så mycket att få fram i det svartvita, inte minst kontrasterna.
Hon blev tänd när hon gick grafikskolan i Malmö för Bertil Lundberg.
– Jag gick kvällar och hade en baby som jag skötte om på dagarna. Fastnade för akvatinten redan på skolan. Jag visste inget om grafik och upptäckte att det är tålamodsprövande. ´Det passar inte mig´, sa jag först. Men det visade sig att det passade mig jättebra.
– Jag blev helt fångad!
Ett motiv är en kvinna som sitter och målar akvarell inomhus framför ett hönshusfönster med vissa rutor av något slags kalk som är mindre genomskådliga men nya rutor här och där.
– Det är från en ateljé som jag har tillgång till i Lindarve på Gotland, ihop med mina syskon. Inte ett självporträtt men min arbetssituation.

Det ser harmoniskt ut?
– Det är det, också!
En annan bild visar en kvinna som njuter av värmen på en lav i en bastu i Småland, mitt i skogen mellan Ljungby och sjön Bolmen. På den vedeldade kaminen står en gammaldags kaffekanna med pip men inte med kaffe utan vatten.
– Det är en hemmasnickrad bastu med ojämna balkar.
Från en vistelse i Grafiska Sällskapets hus med ateljé i Belleville i Paris, en donation av Madeleine Pyk, har hon gjort en bild av en fastighet i grannskapet.
– Jag vet inte om det huset finns kvar nu. Jag fastnade för färgerna i det rostiga stängslet och de turkosblåa skivorna. På en skylt står Coup de foudre ihop med en blixt. Jag trodde det hade med en elfirma att göra men slog upp det och visade sig betyda blixtförälskelse.
– Det är därför jag gjorde katten.
Arbetet med kopparplåten ger henne en stor glädje.
– När jag har etsat och ska göra det första provtrycket, det är så ljust här och alldeles för mörkt där. Jag tar fram polerstål och polerar på det jag har etsat och ljusar upp. Jag kan få det med fet krita när jag etsar, också.
– Det glänser så vackert i plåten. Egentligen kunde jag visa plåten ibland. Det blir toner och schatteringar
Hennes bilder berättar om livet, det sköna, naturnära och vänliga.
– Det här är en bild av en pojke som fiskar, söder om Linköping. Vi paddlade från Saltsjöbaden till Tranås, det tog två veckor. Vi drog kajaken på hjul där det behövdes. Det var fantastiskt och miljövänligt.
En bild med ett stort träd vittnar om ett tidsödande handarbete.
– Jag skulle göra en linjeetsning med små täta streck. Men kunde inte se rörelsen i det jag ville ha. Då gjorde jag bilden i akvatint i alla fall.
Hon har gjort en bild av den stora vedboden där livskamraten Björn Berglund plockar med vedträn och en katt springer i staplarna. Huset i Småland eldas med ved men det i Mölndal sedan förrförra sommaren med bergvärme som fungerar utan problem. Miljötänkandet går igen.

En lekstuga med en inredning värdig en Carl Larssonmålning (”Jag har alltid tyckt om honom”) som står på Gotland är motiv i en bild.
– Visst, den är skev och vind. Jag kämpar med att göra det så bildmässigt så det blir rätt.
En bild av badande vid en brygga har en skimrande fransk känsla.
– Efter skolan när jag var 17 år och kunde dålig franska for jag till Frankrike. Mina föräldrar sa: ´Det får du inte´. Men jag fixade det ändå och for till en lärarinna. Det präglade mig jättemycket, de sex veckorna. Jag åkte omkring på moped och målade och tecknade jättemycket.
Bilden har en personlig botten från Nynäshamn där hon växte upp.
– Det är min dotter Malin och hennes kusin på bryggan och min pappa i vattnet. Sen har jag placerat mig själv som liten i förgrunden som står och betraktar det hela.
Alla detaljer behöver inte vara exakta.
– Folk klagar på att båten inte är förtöjd, att cykeln står utan stöd och att tretåiga måsar inte finns på Gotland men det viktiga är kompositionen och själva bilden.
´Kvar i sängen´ kallar hon en bild där hon förskjutit perspektivet så att rummet med det belamrade skrivbordet och fåtöljen med kaffekoppen står lite på sniskan.
– När man ligger i sängen lite förkyld, tar en kopp te och lyfter på huvudet och försöker se kan man se det på det viset.
En annan bild är en komposition med vackra glasbuteljer i fönstret i huset på Gotland. Tiden står behagligt stilla men vill inte räcka till. Christina Ringsberg påpekar att hon lagt ner mycket tid på
www.framtidsrealisterna.se.

JAN BERGMAN

 
 

080925
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst