Deadline
Av Michael Azar
urpremiär på Angereds Teater
26 september

 

SONEN ÄR INTE SONEN
Michael Azar debuterar som dramatiker
 


Idéhistorikern och författaren Michael Azar har länge bearbetat de frågeställningar som han nu renodlar i sin pjäsdebut Deadline.

– Det känns verkligen lovande. Kollationeringens genomläsning uppenbarade saker som jag inte tänkt på, men som går att slipa till. Iwar Wiklander är redan där; med honom i fadersrollen har bilen redan fyra hjul, ensemblen känns i sin helhet så bra att allt klaffar, men det är hans roll som jag egentligen har jobbat med. Jag har ett bra samarbete med regissören Henrik Dahl. Det är inga problem, inga motstånd, det kunde inte fungera bättre, säger Michael Azar.
Deadline är ett civilisationskritiskt drama med såväl existentiella som politiska över och - undertoner. Max fyra roller hade Michael Azar och teaterchefen Ulrich Hillebrand kommit överens om. Det blev en fader, en moder, en son och en kvinna, ett till synes arketypiskt upplägg. Men icke så; fadern visar sig inte vara fader i förväntad mening, sonen inte heller son till den han tror. Modern och kvinnan, egentligen alla fyra, visar sig på olika sätt vara offer för krigets oskrivna lagar. Ur pjäsens djupaste lager stiger en dystopiskt ekande bild av civilisationernas raserade grundvalar, men också en ljusglimt av hopp.
Nils Wohlrabe från Lädernunnan, kanske den viktigaste svenska länken mellan punk och senare tiders rock n' roll, skriver rumsligt stor musik, doftande av massiv sten ur århundraden av krossade ruiner. Han kommer under föreställningarna att spela ytterligare en roll med sin kommenterande elgitarr.
Ulrich Hillebrands scenografi stryker ytterligare under bilden av krigens destruerade landskap, med vakande mumier i bakgrunden, balar av skor och kläder överallt över ett av stenplattor besatt scengolv. I skrivande stund läggs just 168 kvadratmeter ut!
– Ulrich frågade mig om jag ville skriva något för teatern. Han visste att jag hade sysslat en del med litterära romanskisser som blivit liggande i lådorna. Dessutom hade jag arbetat mycket för Bwana Club, bland annat i Angered, en konstellation av filosofer, konstnärer, forskare, filmare och DJ:s m fl, som bland annat inriktar sig på granskning av hur koloniala strukturer upprepar sig i samtiden, berättar Michael Azar.
– Jag hade inte så bra erfarenheter varken av att skriva eller att se teater, så jag ville skriva på ett annat sätt, ville pröva mina egna vingar. Jag testade en del olika idéer, motiv och teman. Jag hittade intressanta ämnen som jag kunde få ut mer av, sådant som bland andra Albert Camus och Frantz Fanon sysselsatt sig med. Ur ett hopkok av idéer, som jag vävt ihop till en helhet, kunde jag skärpa till tematiken mer och mer. Dramaturgen Lena Fridell och regissören Henrik Dahl har stöttat mig från första början. Jag är oerhört nöjd med samarbetet och samtalen om vad det teatrala hantverket innebär, säger Michael Azar.
Pjäsen har influenser från både existentiell och politisk dramatik, från Sartre och Beckett. På ett tidigt stadium arbetade Henrik Dahl och Michael Azar med att söka element för att förhöja både spelet och dess filosofiska rum. Det fanns scener som var svårlösta; det var viktigt att överskrida rummets begränsningar utan att behöva redovisa det. I en ny pjäsversion har dessa scener flyttats ut ur pjäsens ursprungliga rum, och gränsöverskridandet har därmed blivit lättare att hantera.
– Det har ju hela tiden varit ett idédrama; jag har genomgående tänkt nyhegelianskt och försökt hitta pjäsens utgångspunkt i en spricka. Några försöker sig på att smita från sprickan; allt handlar om olika sätt att reagera. Sonen är inte sonen. Någon försöker hela såret, göra det osynligt. En annan finner en lösning i öga för öga och tand för tand. En tredje söker täcka över genom bortträngning. Jag försökte hitta en intrig där jag kunde lämna öppet var dramat utspelades; jag fann att jag kunde förvandla det till tragedi i klassisk mening, med såväl metafysiskt öde som politisk konflikt.
– För mig har det varit en oerhört intressant resa. Jag har nått ett slags utmattning, en slags fullbordan av mitt sökande efter alternativa möjligheter att gestalta detta slags problematik, säger Michael Azar.

ANDERS THURESSON

 
 

080925
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst