Vi i villa
Atalante
Urpremiär 25/9. Ges till 5/10


SVENSKA HJÄRTAN MÖTER VERDI
 
Niklas Rydén skapar musikburen berättelse i nytt tonläge


 

Opera av traditionellt snitt har sin tjusning, tycker kompositören Niklas Rydén. Men han tittar aldrig på den. Han har därför skapat en ny opera.
Den nya operan är förpackad i föreställningen Vi i villa.

– Jag ville utforska kammardramat, där finns ju många dramatiker som gjort det på olika sätt. Lars Norén, till exempel, säger Niklas Rydén.
Största skillnaden mellan den traditionella operaföreställningen och den nya som Rydén utvecklar ligger på det musikaliska planet, och fraseringen.
– Man ska höra texten.
Medan de traditionella storheterna inom operan som La Nilsson och Luciano Pavarotti låtit sin sång smälta samman med tonerna på ett sätt som gör att publiken inte kunnat följa dramat utan texthäfte, har ensemblen på Atalante arbetat fram föreställningen på ett annorlunda sätt, berättar kompositören.
– Jag skriver alla melodier efter hur man säger orden. När man lyssnar på hur folk pratar egentligen är det med avbrutna meningar och omtagningar. Det har jag också tagit med för att ge dialogen en talspråklig dokumentär känsla.
– Kan man sjunga ”Jag älskar dig” som man säger det på ett vanligt sätt utan att det låter patetiskt? Hur sjunger man en sång så att den blir en text i texten, frågar Niklas Rydén som tagit hjälp av David Sperling i ämnet.


Jorge Alcaide och My Engström-Renman. Ur föreställningen av Vi i villa. Foto: Michel Droetto

Framför oss på kafébordet på Vasagatan ligger ett libretto på 70 sidor. Manuset är framtaget genom att skådespelarna till stor del improviserat fram handling, och framför allt dialog. Ramhandlingen i Vi i villa är att fyra människor i två par ska umgås över en middag, och förväntningarna hos de inblandade torde vara att ha en trevlig kväll.
– Det är jobbigt att vara människa, ibland är det trevligt, säger Niklas Rydén.
Handlingen har improviserats fram genom diskussioner om relationer, och scenerna har filmats under tiden. Till slut har han haft 85 snuttar av varierande längd som han sammanställt till sceniska och dramatiska anvisningar, ett libretto.
– Jag ändrade sedan en del saker som inte fungerade. Största jobbet var att bara ägna mig åt att skriva i 70 dagar i rad. Känner mig duktig, berättar han.


Erika Alexandersson och David Sperling Bolander. Foto: Michel Droetto

Processen med att improvisera fram handling beskriver han som ”jättespännande”. Någon scen kunde börja glatt med att någon tar fram sin gitarr och börjar spela, vilket leder till att andra börjar dansa. Även svartsjukan känner sig inbjuden till dans, och det leder till bråk. I andra scener har Rydén låtit väva in autentiska berättelser från oroshärdar som Irak. Hur orden och sången kändes att sjunga fick ensemblen prova på första gången i april i år när librettot var färdigt.
Operakompositören Niklas Rydén beskriver sig som musiker i grunden. Han var med och startade Atalante 1987, som sedan starten genomfört ett 90-tal uppsättningar inom modern dans och musik. Nyoperans konturer började ta form 2000 när han intresserade sig för kombinationen av musikdramatisk berättelse, komponerad musik och populärmusik. Det första librettot var ett resultat av att han skrev en scen och sedan lekte med den. Gensvaret gav mersmak.
Rydén har Bertolt Brecht med sina samhällstillvända texter som en av sina främsta inspirationskällor, och han håller även fast vid operan som det allkonstverk kompositörer under århundraden velat forma det till. I Atalantes version innebär nyoperan dansare och sångare, men även en bakgrundsprojektion av bilder som skapar scenografi.


Erika Alexandersson, My Engström-Renman, Jorge Alcaide. Foto: Erika von Weissenberg

Vid sidan om det musikaliska intresset genom åren har Niklas Rydén även brunnit för kommunikation. Intresset för kommunikation går att spåra även i Vi i villa.
– För många andra musiker är att konstruera musik det viktigaste. Jag vill beröra med min musik.
Vi träffar Niklas Rydén dagen innan repetitionerna tar sin början. Han beskriver tiden fram till premiären som extremt kort.

KENNETH ERIKSSON

 



Urpremiär 25 september på Atalante. Spelas även 26, 27, 28 sep & 2, 3, 4, 5 okt.

Med: Erika Alexandersson, David Sperling, My Engström, Jorge Alcaide, Anna Gustafsson (Elaka Flickan samt slagverk), Magnus Bergström (kontrabas), Niklas Rydén (kompositör & klaviatur), Johanna Larsson (regi & ljus), Jim Berggren (scenografi), Fredika Byman-Moberg (grannen & rörelse), Pär Bengtsson (grannen & teknik), Erika von Weissenberg (kostym & rekvisita), Emma Rygielski (producent)

 

081002
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst