Kent Lindfors
Målningar
Galleri 1
8-26 nov

 


EN VÄRLD AV LAGRADE MINNEN
Kent Lindfors följer en slingrande väg mot insikt 

 
Kent Lindfors är en konstnär med stark integritet och ett sällsamt bildspråk, där minnen, platser, tid och händelser lagrar sig utan värderingar och graderingar och det är enbart bildens egen logik som får styra den slutgiltiga  lösningen. Han har nyligen avslutat en stor och uppmärksammad utställning på Tomarps Kungsgård i Skåne, där hans särart och uttryck kom att samspela men den rena och stränga arkitekturen i byggnaden på ett kongenialt sätt. Nu på senhösten är han återigen aktuell på Galleri 1 i Göteborg, där bilderna också brukar fungera men på ett helt annat sätt  i de begränsade  lokalerna.

Några avgörande händelser i livet har för alltid etsat sig fast i hjärta och hjärna och de finns som ett skelett och en bärande struktur genom hela hans produktion. I de tidiga tonåren drabbades familjen hårt genom moderns bortgång och han blev under några känsliga år tvungen att skapa en ny trygghet och nya förklaringsmodeller på livet. Morfadern och målarmästaren arbetade med massor av färger och på fritiden dessutom med egna bilder. Han spred en form av lycka och förnöjsamhet omkring sig, som också påverkade omgivning.
– Hos morfar såg jag de mest suggestiva färger t ex rosa, gult, rött, som    skapade en viss atmosfär  och lustkänsla. Jag var ung, jag sökte tröst och lugn och här fanns det en hel värld som kunde bearbetas efter min egen förmåga och vilja.



Kent Lindfors  kom in på Slöjdföreningens skola 1959 och året därpå påbörjade han studierna på Konsthögskolan i Stockholm. Hans starka känsla för hemstaden och längtan efter dess speciella  ljus och atmosfär gjorde tiden i Stockholm splittrad med olika uppbrott och resor. Direkt efter utbildningen bosatte han sig i Spanien under en period som fick avgörande betydelse för hans fortsatta konstnärliga arbete. Han lockades till den avlägsna och eftersatta Extremaduraprovinsen för att leva och arbeta i närheten av Francisco de Zurbaráns stora målningar, som fortfarande likt ett mirakel  hänger kvar i klostret i byn Guadalupe, trots krig och ödeläggelse. Han letade upp andra målningar av samme konstnär och vandrade i spåren av den spanske 1500-talspoeten och mystikern Juan de la Cruz, som  hade gjort genomgripande intryck på honom redan i tonåren.
– Av en tillfällighet hittade jag en bok om denne märklige karmelitermunk och någonting stämde i tonläget med mig, kanske renheten och den fasta asketiska hållningen. Det är samma sak med Zurbarán, en form av sträng abstraktion, ingenting onödigt, bara rent och stilla med en mystisk klarhet. Dessa personer ur Spaniens tidiga historia har följt mig genom hela livet. Hos dem hämtar jag ännu idag kraft och energi och de finns jämsides med hamnen alltid med som lysande minnen i mina bilder.



Efter Spanientiden började han arbeta i Göteborgs hamn för att säkra ekonomin. Containertrafiken hade ännu inte kommit igång och därför myllrade det av  människor, maskiner, verktyg och styckegods  på kajerna. Nattetid liknade lyftkranarnas stålskelett stora katedraler med sina volymer och höga stödben  och älven blänkte fram i alla mellanrum i en ständig rörelse. Det var en sliten grå industrivärld som ändå bar på ett sagoskimmer.
– Jag kände varenda kvadratmeter av hamnen och var förundrad över den mystik, som kunde uppstå nattetid med svarta silhuetter mot ett glimmande älvvatten, regnvåt asfalt  och laster som kunde innehålla märkliga ting. Alla rörelser  gav sammantaget ett flimmer, som jag alltid bär med mig.
De stora bilderna i tempera byggs upp till mäktiga konstruktioner av sakral tyngd med en sliten grå värld i botten och med lager av andra minnen från Spanien som ett vibrerande atmosfäriskt skikt ovanpå eller inflätade i den ursprungliga bilden. Nya element tillförs oupphörligt. Ur detta möte växer det fram energiladdade bilder, som är ett resultat av olika kraftmätningar och kollisioner i gestaltningsprocessen. Bilder i mindre format med lysande lustfyllda färgaccenter kan vara mer frisläppta i en blandteknik med oanade ingredienser.
– Jag tycker om att ta spjärn mot något och arbeta med motsatsernas spel, svart-vitt, starka uttryck och nerver. Bilden ska leva och vara effektiv, men formen måste tämjas och det är jag som bestämmer det samlade uttrycket.  Det har faktiskt blivit roligare att måla idag, när jag är äldre och jag söker mig till ljusare, mer pastosa färger, som rosa, gult för att skapa lyskraft och illuminera bilden.



Kent Lindfors är en  man med humanistisk bildning. Det ger nya infallsvinklar att fördjupa sig i historien och upplösa tiden. Han läser filosofi, skriver och lyssnar på musik, som en del i det konstnärliga arbetet, men ofta söker han sig till tystnaden, som omger honom uppe vid Konstepidemins mest avlägsna hörn. Skrivande och dagboksanteckningar fungerar som stöd och memorering i arbetet och kan återanvändas. Han tänker och resonerar alltid med sig själv och i boken ”Ned mot Compostela” beskriver han sin konstnärliga vandring från Göteborgs älvmynning till den heliga vallfartsorten Santiago de Compostela i Spanien.  Processen, slitet och egna betänkligheter  återger han i ”Styckegods” anteckningar 2001-04:
 ” Allt aktiveras, när motsättningarna samlar sig”, säger Bachelard. Ja, så kan det vara men ibland blir det precis tvärtom. Mängden av sammanstötningar tar ut varandra- och istället för energibildande kollisioner förvandlas hela ytan, slagfältet till en dekorativ, plottrig matta utan klara besked någonstans. ” Orientalism” på nytt sätt eller på mitt sätt? Hur undvika att detta som var tänkt som bestämda påståenden förvandlas till en samling dekorationer, prydnader?
  
I Kent Lindfors värld är det logiska satt ur spel och händelserna myllrar fram jämsides och över eller under varandra utan samband och orsak. Det finns inga svar eller förklaringar bara en insikt om livets mystiska sidor och om poesins kraft.

GUN HELLERVIK

 


 


091102
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst