Marianne Hultberg
Måleri
Galleri Majnabbe
1-16/11

 
SYMBOLER, SAGOR OCH DRÖMMAR
Marianne Hultberg målar ett inre liv
 

Hennes drömska målningar avbildar inre händelser med symbolik från religion, myter och sagor. För över tjugo år sa den före detta sociologen upp sig och blev konstnär. Ett lyckat svanhopp som landade i den vackra ateljén bakom Hagabion.

Marianne Hultberg började förbereda utställningen på Majnabbe direkt då hon kom hem efter sin årliga vistelse på Langeland i Danmark. När det är en månad kvar till vernissagen snickrar hon ramar för fullt i den vitkalkade ateljén. Efter många utställningar genom åren är det på sitt sätt ännu ett förverkligande av en vision Marianne Hultberg hade för över tjugo år sedan.



Det finns en filosofisk grund till Marianne Hultbergs måleri. Och hon har en akademisk karriär i ryggen och har själv undervisat inom sociologi.
– Jag är fascinerad av begreppet tillblivelsen, eller dannelsen som det heter på danska. Inom filosofin har Kierkegaard skrivit mycket om hur vi skapar och omskapar oss själva, säger hon.
Marianne Hultberg har sedan hon var liten uttryckt sig genom att måla, dansa och genom musiken. I slutet av sin akademiska karriär fick hon en vision av sig själv i ett vitt rum där hon satt och målade.
– 1987 sa jag upp mig från en fast anställning som förutom sociologin de sista åren också hade inneburit arbete inom förskolan med barn och bild.
De följande tio åren höll hon samtidigt med måleriet också vissa perioder kurser i personlig utveckling genom skapande, dans och meditation. Hon genomgick också en utbildning till symbolterapeut. Kurserna var spännande, men tog fokus från den egna konsten. Från 90-talet har hon helt ägnat sig åt måleriet.
Målandet sker intuitivt. Hon planerar aldrig en bild i förväg, utan är varje gång själv lika nyfiken på vad som ska träda fram.
– Det flödar fram, det är en kraft som överrumplar mig. Det handlar inte om fantasi utan är en sorts mottagande. Jag är väldigt tacksam att jag är privilegierad, att jag kan få loss energin och uttrycka den.



Marianne Hultberg strävar efter att överskrida strukturella linjer och former och att reducera och fånga något som är mer träffande än avbildande målningar. Hon målar snarare det som händer i människor och livet än det hon ser på ytan.
Symboliken talar i Marianne Hultbergs bilder. Det som kan likna en avmålad kyrka eller en människofigur säger egentligen mer än så. Hon anser att symboler är generella och även utan särskild kunskap kan de säga betraktaren något. I gamla sagor, myter och religiösa berättelser finns samma figurer oavsett var i världen de kommer ifrån. Man känner igen rollerna. Det är exempelvis ormar, fåglar, barn och mödrar – precis som i Hultbergs målningar.
– Barnet som finns i många målningar står för det oförställda, sanna och direkta. Det är andebarnet som finns inom oss alla. Som en del i föreningen kropp, själ och ande, förklarar Marianne.
Trots den flödande inspirationen händer det att hon måste ta en paus. I mellantiden när hon lämnat en sak bakom sig och ska börja igen är det ofta tungt.
– Att jobba med olja kan stundtals innebära ett starkt motstånd.
För några år sedan, runt 2003, var dukarna fulla med olika figurer, färger och former. Den stora ”Ceremonin” beskriver hon tillexempel som kraftfull och kompakt. På senare tid har målningarna blivit mer avskalade. De enfärgade, ofta vita och transparenta ytorna har fått mer plats och figurerna har blivit mer enskilda.
– Jag fokuserar mer på enstaka symboler. Det kan vara att jag blir äldre men jag tror att det snarare är en del av min process, att renodla och förenkla.



Hon berättar att i målningarnas sagosymbolik finns det också rum för mörker och smärta. Målandet sker oplanerat för att hon ska hitta det nakna allvaret och inte luta sig mot någon föreställning. Det går också ihop med hennes egen syn på livet och hennes sätt att leva.  Meditation och yoga är sedan många år en del av vardagen. Hon är mycket intresserad av buddhismen och den kristna mysticismen.
– Det finns en gemensam tankegång där. Båda sätter fokus på ett disciplinerat inre arbete och ofruktbara tankemönster. Man kan förändra oerhört mycket genom att bli medveten om de egna illusionerna och föreställningar som genomsyrar samhället.
Marianne Hultberg refererar ständigt till sin egen retreat och de årliga resorna till Langeland och nödvändigheten av att vara ensam i månader på den danska ön.
– Sedan mitten av 80-talet har jag varit i vårt släkthus på Langeland. Det ligger i ett både storslaget och sagolikt landskap, säger hon och knyter an till symboliken.



I målningarna kan man känna igen Langelands vita kyrkor, även om det snarare handlar om kyrkans idé än en faktisk avbildning. Marianne Hultberg berättar också att hon tidigare målade mycket kors i sina bilder. Förutom att korset står för lidandet och döden står det också för kontakt både uppåt och neråt, de två armarna åt sidorna blir tecken för öppenhet och kärlek.
– Men egentligen känns det alltid underligt att som konstnär prata om de egna bilderna. Det är betrakaterns sak att känna efter vad som väcks.


MIRIAM LÖWENSTEIN

 
 

081109
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst