Glenn Larsson
Akvarellmåleri
Galleri Art On 8-29/11


VINTERLANDSKAPETS GLÖMDA HUS
 
Glenn Larsson målar en kulen skymning
 

Glenn Larsson är en driven akvarellist, oftast porträtterande det halländska landskapet men har också motiv från Dalarna och Norge. Vinterlandskapens glömda hus ligger ofta stämningsfullt öde i en kulen skymning.

Målningarnas dagrar kan faktiskt påminna om Lars Lerins särpräglade ljussättningar. Inte minst märks detta i de många collagen av småakvareller som satts samman i möten och kontraster mellan ljus och skugga, mellan öppna kvällsbelysta fält och mörka skogar, men även i sitt motivval av slitna och övergivna, bjärt belysta ödehus.



– Jag skissar alltid litet grand innan jag börjar måla, drar i alla fall upp linjer för en möjlig komposition. Ibland kan några små streck stanna kvar i botten av en färdig bild, om det på något sätt kan bidra till strukturen. Men det händer att jag tar bort dem. Mina motiv finns mer eller mindre i verkligheten. Flera av de hus som jag har målat ligger kanske inte riktigt där de ser ut att ligga men något måste man offra för bildens skull, säger Glenn Larsson.
För ett tag sedan fick han en knäskada och tvingades vara inomhus istället för att ta sig ut i naturen och måla.
– Ja, jag har suttit hemma och gjort collage och målat mer ur minnet och ur skisser. Annars brukar jag vara ute mycket och jobba direkt från motiven. Ibland har jag ett polaroidfoto som grund, ungefär som en minnesanteckning. Ofta ger det väldigt mycket att vara ute i naturen.



Akvarellmåleriet bygger ganska mycket på att man inte målar ljuset utan sparar ut ljusare områden i arket.
– Det kan naturligtvis vara svårt det där med ljuset, men det sitter på något sätt i huvudet. Jag tänker mer på kontraster än på färger. Dynamik och kontrast skapar spänning i bilden.
Ändå målar Glenn Larsson inte helt naturalistiskt; det finns alltid ett förhöjande moment, en ljussättning eller ett kompositionellt drag som lyfter fram miljöerna i sammanhang som kanske mer talar om ensamhet eller övergivenhet. Collagen av enskilda bilder snarare förstärker det intrycket. Ljus och miljöer samspelar ibland på ett nästan surrealistiskt sätt.



– Ibland har jag bilder som innehåller flera bildelement – eller också gör jag collage. Det är kul att sätta ihop olika bitar och få dem att spela med eller mot varandra. Somliga målningar har mer tecknande anslag, somligt är målat med mycket vatten; jag har lärt mig att hantera arket så att det rinner åt rätt håll. Mycket av akvarellens teknik handlar om att styra vattnet. Penseln gör ibland inte så mycket – vattnet gör det mesta. Penseln finns där mest som en sufflör, för att tala teaterspråk, ler Glenn Larsson.



– Ibland målar jag collagemässigt, ibland sätter jag ihop bitar. Det har blivit extra mycket av det senare under den här tiden; jag hade nog över hundra bitar som det gällde att få igång ett samtal mellan. Dels kan det handla om att sätta dem samman rent grafiskt, dels om korresponderande ytor, färger, kontraster. Det är spännande att sätta stora motiv i små bildrum och se vad som händer. Men jag har också valt att ta litet mer betalt för det merarbete som det innebär att göra collage. Samtidigt har jag upptäckt stora kvaliteter med att arbeta på det här sättet, säger han.

ANDERS THURESSON
 
 



081109
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst