VITALT OCH LEVANDE 
Torbjörn Nolkrantz målar finurligt
 

Måleriet dödförklaras med jämna mellanrum. Och återuppstår ännu oftare. Efter Torbjörn Nolkrantz utställning på Galleri Imma i Mariestad slipper vi nog den diskussionen ett bra tag. För det var länge sedan man såg ett måleri som kändes så vitalt och levande. Ett finurligt och underfundigt bildberättande som når djupt.

Han har inte den gängse konstnärsbakgrunden med konstskola vid tjugo, även om han sneglat på konstnärskap och konstnärsyrke i redan i skolan.
När han som sextonåring slutade skolan i början av femtiotalet såg han reklam som ett alternativt sätt att syssla med bilder.



Han fick jobb på Skara Tidning men det gav inte utlopp för hans konstnärliga intresse.
- Efter ett tag undrade jag i min ensamhet vad jag höll på med. Så jag sökte till den jurybedömda skaraborgssalongen 1966. Och till Liljevalchs året därpå.
Han hade dittills mest jobbat på papper, men insåg att konst nog var olja på duk.
- Jag kom med på de jurybedömda utställningarna och vid fyllda fyrtio sa jag upp mig från mitt jobb och blev konstnär på heltid.




Han visar nu målningar från de senaste två åren.
- Jag visar också grafik och blandteknikarbeten. Som vanligt är det ett brett motivområde med hus, fåglar och träd. I en blandning
av lekfullhet och allvar. Jag ser nämligen måleriet som nöjsamt samtidigt som jag tar det på största allvar.



- Jag vet inte vad jag är ute efter i min konst, men jag vet att jag är ute efter något. Målningarna måste fungera som färg och form och samtidigt bli uttryck för något. Mest är det som kollegan Lasse Persson sa; Det är inte vad man målar, utan hur. Så ser jag det också. Måleri är mer färg än form. Jag har ingen betraktare i åtanke när jag målar. Jag är inte intresserad av at avbilda och jag skissar aldrig. Jag har inte den så kallade verkligheten som utgångspunk.



- Jag jobbar med runda former, mjuka och vänliga. Jag är nöjd om det räcker med så litet som möjligt för att komma fram till det exakta uttrycket. Jag skulle önska att beteckningen målarpoet skulle stämma på mig (det gör det sannerligen!,artikelförfattarens anm.).
Hans färger är starka, oblandade och klara.
- Färgen är ett språk som går att känna. Det är inte tvunget att komma åt budskapet. Det är det man inte kommer åt jag vill åt.
Han känner för konstnärer som Hilding Linnkvist, Hans Wigert och Jarl Ingvarsson.
- Jag har aldrig känt mig som naivist, aldrig strävat efter att vara det. Men många ser det så ändå

- Jag borde nog fundera mer på vad jag sysslar med så att jag kunde ge svar på tal om min konst. Men jag målar i stället. Jag tror på intuition, men kan inte lita helt till den.
- Det känns när en målning är klar, men det hindrar inte att jag målar om gång på gång. Även sådant jag ställt ut. Jag försöker förändra mig hela tiden. Och förbättra. Men jag har aldrig upplevt konstnärskapet som en tävling utan ett sätt att leva och formulera sig.
Nästa stora utställning blir på Katrineholms Konsthall i början av nästa år.

BO BORG

 

 
Torbjörn Nolkrantz
Galleri Imma, Mariestad
Vernissage  25 oktober



081120
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst