BONADER I VÅRA HJÄRTAN

Jan Bergerlind målar tomtemotiv 

 


I ett uthus till en villa ute på landet i Hyssna sitter Jan Bergerlind och målar tomtemotiv året om.
– Folk blir glada och känner igen sig, säger han.

Bilderna med de små nissarna i snöhöljda landskap med granskogar och ensliga gårdar, harar, älgar och hästar kan få de mest skilda reaktioner.
"Du, den här konstnären är väl död"  sa en man men en dam fick tårar i ögonen när de gamla motiven från hennes barndom dök upp.
– Det roligaste är när det kommer ungdomar som just flyttat hemifrån. Då förs traditionen vidare, säger Jan Bergerlind.
– Julen är så traditionsbunden och det ska alltid vara små tomtar. Jag har försökt med den stora men den fungerar inte.



Det rena fantasimotiv men han lånar exteriörer från 1700-talsbyn Äskhult i norra Halland och fattigstugorna i Åsle Tå vid Falköping.
Efter att ha övergivit oljan med dess luktproblem gick han över till akryl i början av 1970-talet.
– I början la jag på tjockt med färg, sen blev det tunnare och tunnare. Till slut blev det lavering i lager på lager.
Han söker hela tiden nya medel i form av färger, penslar och grunder att måla på. Han sågar till masonit att måla på och har lärt sig hur mycket vatten blandat med vit takfärg han ska lägga över för att porerna ska öppna sig.
Han målar med vattenlöslig olja på duk sedan mitten av 1990-talet.
Tomtarna ser levande och riktigt mänskliga ut och de naturliga ansiktsdragen leder tanken till att någon sitter modell.
– Ja, faktiskt. Jag gick krokikurser på 1970-talet och sen gick över till forografering. Frugan Lise-Lotte har suttit modell liksom en kamrat som heter Mikael Redhammar och en av mina två söner, Johan, avslöjar Jan Bergerlind.
Julmotiven var populära i gamla tider inte minst som bonader och den store mästaren var Anders Ohlsson.
– När vi var små hade vi dem alltid hemma. Det var olika motiv för jul, vinter, vår, sommar och höst som åkte upp och ner ovanför kökssoffan. Men under 1970-talet var det som att dra åt en handbroms.
– Det var hela järnvägsvagnar med bonader som eldades upp. Det var rent förfärligt. Men nu kommer de tillbaka igen. Bonader säljer oerhört mycket.
Jan Bergerlind låter själv trycka upp sina bonadsmålningar på papper och åker runt på marknader men får ut mest genom återförsäljare. Ett av hans mest populära motiv är en tomte som bjuder en älg på att smaka på röda äpplen och har kaffepannan på kokning över öppen eld ute i skogen.



– Hästar är jättepopulära i alla läger, säger han och visar ett motiv med en tomte som sitter bakom ett framrusande tvåspann i ett vintrigt landskap.
Djuren ser så stora ut i jämförelse med nissarna. I bland kan storleksskillnaderna ge en lätt surrealistisk ton som i målningen med haren som sitter i förgrunden och betraktar nissarna som dra fram över i snön nere på gårdsplanen.
Jan Bergerling gick över till tomtemotiven efter att ha tecknat och målat illustrationer till följetonger i veckopressen i många år men tröttnat på att utgå från manus andra skrivit. 



Sin karriär inledde han med teckningar av båtar i fackförbundstidningen Sjömannen, där svärfar Leif Risö var legendarisk redaktör.
I många år jobbade han parallellt på posten i Göteborg och sorterade brev men kunde trappa ner det efter hand. Han skänker en tacksamhetens tanke till sin teckningslärare, det hette så då, Lennart Andersson på Nya Lundenskolan.
– Han sa till mig: "Sluta aldrig måla"! Jag hade ingen tanke på att jag skulle kunna leva på det här. Men så blev det.

JAN BERGMAN

 


 


081214
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst