VERKSTADSKLUBBEN SOM VÄRNAR OM KONSTEN
Här finns flest Amelin 

Kullagerflickan, målning av Albin Amelin 


Manfred Leuschner, tidigare mångårig arbetare på SKF, numera huvudansvarig för verkstadsklubbens konstsamling, bjuder på fika i klubbens restaurang. Hela huset sorlar livfullt av elever från industriskolan som idag får en facklig introduktion.

– Verkstadsklubbens konstinköp började på 1960-talet, berättar Manfred. Lokalerna byggdes 1963 då Bengt Tengroth var ordförande; han tyckte det var litet tomt på väggarna. I klubbens statuter stod det dessutom inskrivet att man skulle värna om arbetarnas ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Idéerna lever kvar än idag.
– Vår konstförening är Sveriges största. Vi köper alltid direkt av konstnären, aldrig från gallerierna; vi vill gynna konstnären, och ingen annan. Vi har ingen specifik inriktning, blandningen är bred, men vi köper bara av erkända konstnärer. Ibland finner vi någon särskilt spännande, som helt nyligen, en kvinnlig konstnär på Orust som vi kommer att köpa av. Vi har aldrig haft någon baktanke med våra inköp, inga investeringar eller så; vi är mest intresserade av en bra och stimulerande arbetsmiljö, berättar Manfred Leuschner.



Uppenbart stolt guidar han mig genom verkstadsklubbens stora öppna hall. Här samsas delar av klubbens imponerande Amelinsamling med andra målares verk och en ansenlig mängd skulpturer. Här står Claes Hakes lilla skulptur, "Min förra fru", en ömsint karikatyr av dåvarande skådespelaren Med Reventberg. Klubbens senaste inköp är ett av Bengt Lundins frodigt bukiga fartyg.
Av Amelin finns en stark målning, gestaltande servitörens hårda, stressiga arbete. Ansiktet glänser av svett under en kort rast. Kastande i sig fatets sista smulor, är han redan på språng från kyffets dunkelt belysta bord. Scenen står i drastisk kontrast mot överklassens maniska festande. Intill hänger en målning föreställande en allt annat än romantisk vintrig hamn i Narvik.


Blått, målning av Endre Nemes

– Amelin var "över" med den och hälsade på hos Stalin, som inte ville köpa den, han ansåg den alltför kapitalistisk! Här hänger den i gott sällskap, intill en annan berömd Amelinmålning, Avtackningen. Kraften rinner ut ur en avskedad arbetare; till och med blomkvasten slokar. Kullagerflickan, som Amelin gjorde ungefär samtidigt, fanns tidigare på Slottsviken, SKF:s egendom för representation; numera ser vi till att behålla den här.
– Sista kullagret från SKF i Sverige lämnade banan 21 december 2007, 16:00. Tillverkningen flyttades till Malaysia. Numera koncentrerar vi oss på rullager, som tar bort friktionen, klargör Manfred Leuschner.
– Vår samling är berömd för sitt stora inslag av Amelinmålningar; det finns idag ingen större samling. Albin Amelin var en kommunist av den gamla fina stammen som inte ville göra profit på sin kunskap. En gång när konstföreningen hälsade på, ville han veta om någon av oss var tjänsteman; när så var fallet, pekade Amelin på dörren: - Ut!


Vinterhamn i Narvik, målning av Albin Amelin

– Konstnären Knud Stampe var anställd på SKF. Vi köpte flera av hans målningar, en av dem beskriver tidens "brödtjuv", tidsstudiemannen. Men där finns mer att utläsa; se bara på den arbetande jugoslaviska kvinnan som vänder blicken mot fönstret, kanske mot ett hägrande hemland. Företaget har periodvis tacksamt tagit emot stora grupper gästarbetare med varierande nationell hemvist, till exempel många italienare, berättar Manfred Leuschner.
Skyltar förkunnar i korridorer och arbetsrum vilka konstnärer som samlats under enskilda eller grupperande titlar. En viktig sådan skylt hänger ovanför den dörr som Manfred Leuschner nu slår upp till klubbens skattkammare, Amelinrummet.
– Här låg tidigare vårt bibliotek; sedan mitten av 1980-talet har rummet reserverats för vår unika Amelinsamling. Här finns till exempel förstudierna inför en stor fresk till Burgårdens gymnasium. Målningen Friställd, är en för konstnären typisk etsande kritisk bild av klassförhållandena. Arbetaren står där återigen tappad på kraft; basen lutar sig litet nonchalant tillbaka i bakgrunden.


Brödtjuven, tuschteckning av Knud Stampe

I en berömd obetitlad Amelinmålning, blickar en man ut ur duken. Eftersom han följer varje betraktare med vaken och intresserad blick, blir han också föremål för livliga samtal mellan besökarna, berättar Manfred.
En av hans favoritmålningar står att finna bland konstnären Nils Carlssons verk, och avbildar en blomma vars kronblad är hårt sammanhållna av en järnring. En solros, föreslår jag. Manfred är inte bara road när jag reagerar "fel" på målningens budskap.
– Järnet är en garrotteringsring, en särdeles grym spansk avrättningsmetod under Francotiden. Carlsson målade den hårda "blomman" som en symboliserande kritik av det spanska Francostödjande prästerskapet; det är förstås en prästkrage!


Moder Jord, målning av Solveig Stampe

– Konstnären jobbade på rangerbangården, han kallades också för "Miljonen" för att han en gång, tillfrågad om vad han skulle göra om han fick en miljon, svarade:
– Ingenting!

ANDERS THURESSON

 


 

Målning av Albin Amelin



090101
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst