GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



Hieroglyfer i plugget
 
Mia Frankedal gör emalj om kretslopp
 
 

Med inspiration från hieroglyfernas värld gör Mia Frankedal sin fyra meter höga emalj sammansatt av 24 plattor.

Konstverket ska pryda en del av en glasvägg i andra ändan av entrén i Hedeskolan i Kungsbacka där det går årskurs 1– 9.

 
– Den mittersta delen är en hieroglyf som ser ut som hörlurar och betyder beskydda. Jag har snott de egyptiska formerna och gjort om lite, berättar hon. Temat anknyter till inriktningen på skolan.

– De pratar mycket om kretslopp. Allt hänger ihop, från mikrober till rymden. Jag har tagit fasta på den idén.

Hieroglyfer har hon arbetat med tidigare.

– Jag har en granne i Hindås där jag bor som är konservator och ofta besöker Egypten och håller föredrag om det.

Förra sommaren åkte hon ner själv och tittade på de 3 000 år gamla inskriptionerna i bland annat Luxor och Konungarnas dal och besökte tempel och gravar som hon gick ner i.

– Det var häftigt att se det i verkligheten efter att ha utgått från bilder jag sett i böcker. Men de hade tagit bort mumierna som finns på museer i Europa.
Tecknet för beskydda såg hon faktiskt inte. Men grannen berättade om att det fanns liknande så kallade anktecken från olika tidsepoker.

– Det betyder att man ska vara rädd om naturen.
Eleverna på skolan har varit och besökt henne i arbetslokalen på Konstnärernas Kollektivverkstad.

– Jag pratade dem. En liten kille sa: ”Det kan ju betyda beskydda oss elever, också. Det tyckte jag var jättegulligt.

De små bilderna har mycket av hennes eget bildspråk.

– Jag förenklar och tar inte med så många detaljer. Astronauten tog jag med för att jag ville ha något med rymden. Gagarin, den första rymdfararen, är grunden men ansiktet är min dotter Karins, hon gick i åttan då.
 
 
En bild är en tjej med hörlurar. Det är ett motiv hon arbetat med tidigare. Hon gör emaljerna av järnplåt som hon blästrar, grundemaljerar och bränner i emaljugnen i fem minuter på 860 grader.

Hon sprutar färg med airbrushteknik i ett sprutskåp med sprutkopp, överför bilder med screenteknik och bränner plåten fem till åtta gånger. Vill hon ha bilden lik akvarell använder hon mycket vatten. Hon slås av att emaljer är bestående, det finns fynd som är uppåt 4 000 år gamla.

– Man kan hitta emalj i de gamla gravarna i Egypten där hantverkarna måste haft mycket kunskap. De är inte gjorde på järnplåt utan på koppar eller guld.
Det är ett tåligt material, en blandning av glas och metaller.

– Jag är egentligen målare men har de senaste åren arbetat mycket med emalj. Också emalj blandat med måleri.

– Emalj kan bli blank och hemsk men man kan få ett uttryck i den. Det är fascinerande att kunna bränna in ett foto som bevaras hur länge som helst.
Mia Frankedal gick Hovedskous målarskola i fem år, flyttade ut från Göteborg och har sin ateljé i Hindås stationshus.

Den stora emaljen ska hon sätta upp i slutet av juni. Bredvid entrédörren i kungsbackaskolan blir det dessutom en emalj i två delar med tecken som betyder himmel och jord.

Utomhus på skolområdet blir det en hel del mindre emaljer vid dörrar och entréer, bland annat silverfågeln och guldlövet. Och en sten med soltecken, vattenskurna i stål, framför idrottshallen.
 
 
JAN BERGMAN
 
Mångfaldigande och utnyttjande av text och bilder är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text: Jan Bergman

Mia Frankedals hemsida:
http://hem2.passagen.se/miafrank