Ann  Wolff
glasobjekt, kritteckningar, målningar och grafik 1998-2008
New observations
Vänersborgs konsthall
10-31/1


BRYTNINGAR OCH LAGER ÄR HENNES MELODI
Ann Wolff gjuter liv i glaset

 
 

Teckning och målning ägnar sig Ann Wolff åt minst lika mycket som glas. Men det är med sina skulpturer i glas som hon blivit mest känd. Å andra sidan är det teckningens spontanitet hon försöker överföra till sitt unika, transparenta och skiktade glas.

Ann Wolff – vem är det, undrar kanske många. Det är en numera Gotlandsbaserad skulptör, född 1937 i tyska Lübeck. Till Sverige och glashyttan i Pukeberg kom hon som 24-åring. Hennes genombrott som formgivare kom med Snölyktan, en mycket spridd och uppskattad glasfigur i svenska hem. Det kom runt 1970 när hon jobbat på Kosta Boda i några år. Ann Wolff valde dock 1978 att gå över från industridesignerspåret till att bygga sin egen glashytta i Småland och fortsätta som fri konstnär. Det har gjort att hon inte haft stöd av industrin i sin marknadsföring, förklarar hon. En annan del av förklaringen är att marknadsföringen inte varit lika mycket inriktad på Sverige som övriga världen.


Theresa. Foto: Ann Wolf

Meritlistan avslöjar dock att hon inte direkt blivit bortglömd sedan hon öppnade eget glasgjuteri. Förutom återkommande workshops i Europa, USA och Japan har Ann Wolff också hunnit med en femårig professur i design vid högskolan i Hamburg. Hon är representerad vid Röhsska museet i Göteborg, samt bland annat i Malmö, München, Tokyo och New York.
Utställningen New Observations tar i huvudsak upp hennes arbeten från de senaste tio åren, även om det finns en svit av ”hyllningsbilder” från 1991-1993 till hennes konstnärliga förebild Cézanne.
Glas är för henne bara ett material bland flera andra, men hon tycker att det är bland det vackraste som finns.
– Jag gör bilder med negativa och positiva former, det skulle inte vara möjligt i brons eller sten, framhåller Ann Wolff. Det blir också hela tiden ett liv i glasskulpturer beroende på hur ljuset skiftar över året.A
rbeten i glas och målade bilder i kol och pastell jobbar hon med parallellt. Dels för att hon alltid har tecknat och dels för att processen med att framställa glasskulpturer är halvårslång och för glasets skull kräver längre viloperioder. Då får hon sysselsätta sig med annat.*

– Jag vill gärna ta teckningens direkta uttryck av rörelse och överföra till glaset, förklarar Ann Wolff.


Des Femmes II. Foto: Ludger Paffrath

Drygt 40 verk visar hon upp i Vänersborg varav cirka hälften är i glas. Bildfönster kallas några verk och består av glasskivor instoppade i en ram. På varje glasskiva har Ann Wolff målat, helhetseffekten blir en figur som består av flera skikt. Till skillnad mot en bild målad i olja på duk kan hon byta ut ett lager och måla något annat, förklarar hon.
Även i övriga glasarbeten består figurerna av flera skikt, ibland är det dock bara speglingar och illusioner. Vad står du närmast av trompe l’œil eller kubism?
– Jag ser mig som en traditionell modernist. Som konstnär ser man sig som en del i en kedja, det jag gör är inte helt nya innovationer. Men det har inte gjorts i glas tidigare och i negativa och positiva former, förklarar Ann Wolff.
– Jag följer linjen från de gamla mästarna. En av dem jag gillar är Per Kirkeby, en dansk nu levande konstnär som är aktuell på Louisiana.


Cézannes svit. Foto: Ann Wolff

De mästare Ann Wolff gärna tar efter behöver inte vara verksamma inom samma gebit som henne själv, utan där finns också Bach, Beethoven och Cornelis Vreeswijk. De har gjort saker där bitarna har fallit på plats, menar hon.
– Bra saker i vår vilsna tid, säger Ann och skrattar lite åt sin drastiska formulering.
Paul Cézanne verkar ha en särskild plats i hennes hjärta. För många är Cézanne en konstnär som använde sig av figurer som cirkeln och annan geometri, Ann Wolff förklarar dock att hon inte ser honom på det sättet.
– Varför målade Cézanne Mont Saint-Victoire om och om igen? Han förklarade han ”ville se bortom bergen”. Jag ser honom som skulptör.
I Cézannes anda har Ann Wolff gjort bildfönstren, för att se vad som finns bakom ansiktet.
– Det är när man ser något bakom bilden som talar till en, då är det quality, säger Ann Wolff.

KENNETH ERIKSSON

 
Suite E. Foto: Ann Wolff 



090113
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst