Björn Bergsten
Nya Målningar
Galleri Jeanette Ölund, Borås
10/1 – 31/1


MÅLNINGAR MED KROPPEN SOM LANDSKAP
 
Hudens färgskiftningar intresserar Björn Bergsten

 
 

Under utbildningen på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, 1991-96, slutade Björn Bergsten att måla. Istället arbetade han då, och under flera år framöver, med konst inom data, film och skulptur. Genom modellstudier har han nu hittat tillbaka till måleriet.

– Jag har också arbetat med offentliga utsmyckningar. Men hela tiden har det känts som om att något saknats, säger Björn Bergsten.
Det var i maj förra året han började måla porträtt och modell. Sedan dess har det fortsatt. Själv, berättar Björn Bergsten, ser han sina verk som studier där han kan måla av det han ser, utan krav.
– När man jobbar med exempelvis stora skulpturer måste det planeras med material, hållfastighet och liknande. I måleriet slipper jag de diskussionerna och kan bara sitta lugnt och jobba. Det är det som jag alltid velat att det ska vara. Nu vill jag hitta en sorts botten och göra skapandet innehållsrikt för mig själv.
Det är en grådisig dag när vi möts på Galleri Jeanette Ölund, i Borås. Det kalla vinterljuset lyser in genom fönstret och faller över ett av Björn Bergstens självporträtt i helfigur. En konstnär vid sitt staffli som möter betraktarens blick, men också ursprungligen sin egen, genom en spegel. Just det här verket, berättar Björn Bergsten, är ett av dem han arbetat med under flera månader. Något som också de noggranna färgskiftningarna med vilka han modellerat kroppen, vittnar om.


Vit-blå T-shirt

Men hans målningar kan även vara hastiga iakttagelser där grundläggande former avtecknats med kraftiga penselstreck.
– När jag börjar på ett nytt verk målar jag alltid snabbt först. Jag jobbar med proportioner, och med att få fram det fysiska i färgen för att skapa formerna. Sedan kan jag stoppa där, eller välja att fortsätta.
Några av verken har landskapsmotiv och här finns också ett och annat föremål. Men porträtt och modellmåleri är det som dominerar.
– Det är spännande att hitta de rätta tonerna i hudens färg. Man kan se det som landskap snarare än en del av kroppen. Just i studiesyfte är det väldigt bra motiv.


Modell

Många av målningarna väcker mina tankar på de människor som porträtterats och de berättelser som innesluts i kompositionen. I verket Claes och Åsa omfamnas en kvinna i underkläder av en påklädd man, liggandes tillsammans på en säng. Vad har de för relation till varandra?
– Det är roligt att du funderar på det, men jag tänker inte på vad verken berättar. Modellerna väljer själva sina positioner. Jag tänker mer på tonerna, färgerna och att hitta ljuset i målningen, säger Björn Bergsten.
– Men jag har valt vilka det är jag velat måla av och frågat dem. Där har jag kanske sett något, i exempelvis ett ansikte, som inspirerat.
Ateljén har Björn Bergsten, som är bosatt i Tranemo, i en före detta skolmatsal i Uddebo. Det är när han är där och målar som inspirationen infinner sig.
– Jag inspireras när det går bra, men också när det inte gör det, och man måste kämpa. Det ger kraft.
Mötet med modellen är något han uppskattar.
– De tycker ofta om att prata och då blir det inte så ensamt i ateljén. Det är roligt. Efterhand lär jag känna de jag målar av, så det blir ju också ett sorts möte.


Ivan

Konstintresset började tidigt. Björn Bergsten berättar att han alltid ägnat sig åt att teckna. Efter lumpen på I 15 i Borås, då han vid sidan om värnplikten målade porträtt av kapten, läste han tre år på Litografiska Akademin i Tidaholm. Därefter fortsatte studierna vid Gerlesborgskolan i Stockholm, för att sedan avslutas vid konsthögskolan. Att han lämnade måleriet just under sin utbildning förklarar han med en önskan att vara modern.
– På akademin i mitten av 1990- talet skulle man inte måla. Men man måste gå efter det som får igång en, det som gör att man håller igång från morgon till kväll, avslutar Björn Bergsten.

 MARIA RADEMARK

 
Modell i grön stol


Teckningsläraren



090114
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst