Göteborgs internationella konstbiennal

Varför är den dokumentära fiktionen så stark i vår bildkultur? Det är en utgångspunkten för den tredje upplagan av Göteborgs internationella konstbiennal.
– Varför är vi så fascinerade av vår verklighet? Vi försöker bringa ordning och reda i den diskussionen, säger curator Sara Arrhenius.





Hon samlade de tolv deltagande konstnärerna till ett seminarium i våras.
– Jag ville inte göra en tematisk utställning utan skickade ut frågor som de skulle reagera på. Utställningen är inte lika stor som tidigare.
– I dag vet alla att det är en explosion av biennaler som blir större och större. Jag har bestämt mig för att göra en av de minsta, säger Sara Arrhenius, till vardags chef för Bonniers konsthall.
– Det ger konstnärerna en möjlighet att producera nya verk. Det var viktigt att få in ett annat tempo.
Nedskalningen handlar mer om innehåll än ekonomi. Hon gör liknelsen med att starta en revolution med en viskning.
– Jag vill lämna plats för motsägelser och komplexitet inom varje konstnärs medverkan.
Biennalen More Than This!, negotiating realities, arrangeras denna gång av Göteborgs konsthall som också använder Konstmuseet och Hasselblad Center.



Att förhandla verkligheten kan ta sig många uttryck. Christian Andersson visar en installation med två stolar som byter färg på sex minuter, från svart till vit och vice versa.
– Jag ville skapa ett verk som inte gick att dokumentera, som var anti-historieskrivning, säger konstnären som utmanar sanningsbegreppet.
Han fick idén från en reklamkopp som blev transparant och visade företagets logga när man hällde varmt kaffe i den.
– Jag visste att det fanns färg som gick att manipulera, säger Christian Andersson.
Under den låga scenen finns ett system med ledningar som osynligt leder in kallt respektive varmt vatten genom stolsbenen av stålrör. Vattnet cirkulerar växelvis mellan två kopparplåtar i stolsryggen som han tapetserat med screentryck med värmekänslig färg.
Han har byggt konstruktionen själv med hjälp av två killar från Chalmers. Titeln 9 was 6 if är en omkastning av namnet på Jimi Hendrix-låten If 6 was 9.
– Jag ville visa att till och med titeln är under förändring.
I en annan del av utställningen finns hans monter med omslaget till en videokassett som står och vibrerar, vilket anknyter till konstnärens intresse för oskärpa och upplösning av verkligheten i glappet mellan vad man ser och vad man vet.
– Som född 1973 är jag en del av den första bildgenerationen som växte upp när videon kom. Jag tar ingenting för givet. Tänk om världen inte är mer solid än så här, säger han om The Philadelphia Experiment.
Han är uppvuxen i Varberg och gick ut konsthögskolan i Malmö 2001.



Videoverk dominerar biennalen. Tysken Marcel Odenbach visar två verk om dualismen i manlighet, The Male Story, i var sitt stort bås. I det ena figurerar ett gäng raggare som beundrar sina 1950-talsbilar samtidigt som en av killarna på en annan skärm blir klippt av frisören, detta i sensuell närbild.
I det andra båset får vi se en kille som blir intvålad och rakad samtidigt som motsatta skärmen visar en liten gul kanariefågel i sin bur.
Holländaren Gabriel Lester visar med allt större utskurna profiler i träväggar näringskedjan från fisk, fågel och hjort upp till björn. Besökarna rör sig från rum till rum genom installationen som han kallar Spaces in Pages.
Adrian Paci, alban som lever i Italien visar The Death of Pasolini, en makaber akryl på pannå och installationen Pasolini´s Chapel, en sliten träkyrka som besökarna kan gå in i och titta på starka bilder.
Filmen och skådespelandets påhittade rum handlar det om i Miriam Bäckströms verk om och med skådespelerskan Rebecka Hemse. Kurden Fikret Atay skildrar Batman i sin hemby i den kurdiska delen av Turkiet.



Runa Islam återvänder för första gången från England till sin barndoms Dhaka i Bangladesh och ger de flitiga rickshawförarna betalt för att göra ingenting. Tiden är huvudpersonen i hennes stämningsfyllda poetiska kortfilm.
Andra deltagande konstnärer är Monica Bonvicini, Italien och Tyskland, Gerard Byrne, Irland, Lucia Koch, Brasilien samt Ann Lislegaard, Danmark och Norge. Utanför Konstmuseet möts besökarna av tysken Michael Beutlers installation av tältbyggen, Flamingo Forest.
Biennalen, som pågår till 6 november, ackompanjeras av performances, föreläsningar samt filmvisningar på Bio Capitol.



JAN BERGMAN

Mångfaldigande och utnyttjande av text och bilder är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text: Jan Bergman